Som i en ytlig mellanstadieläsning av Robert Frosts klassiska dikt The Road Not Taken valde jag förstås det knaggliga, kusligt farofyllda spåret mot ett yrkesliv inom kultursektorn. Varför ta den nyasfalterade motorvägen mot ‘Det Goda Livet’? Men efter tre år av vandring på är det dags för dessa ömma fötter att hitta sig till ett lite vackra spår.
Och nu är det dags. Åh, jag hör det i vindarna. ‘Its Time’, för att knycka den Australiska ministern Gough Whitlams underbart lakoniska kampanjslogan från 72.
Dags att bli bibliotekarie! Eller…?
Arbetsmarknaden för bibliotekarier är inte helt kantat med guld. Vikariat och visstid väntar runt hörnet. Och om vi räknar hur många av Frosts vägar finns i landet Biblitotekarie finns det naturligtvis många att välja på. Men arbetsmarknaden för bibliotekarier är inte i närheten så katastrofal som i Amerika. Naturligtvis ligger Forbes ökända kartläggning av de bästa och sämsta masterprogrammen ur ett arbetsmarknadsperspektiv i bakhuvudet…
Men God Bless Sweden! Här är arbetsmarknaden helt okej för bibliotekarier om man kan tro fackförbundet DIK och Sacos yrkesbarometer (psst…de är trovärdiga). Men det förstås hjälper inte när Bibliotekarie egentligen känns mindre som ett yrke än ett begrepp för en massa specialiserade yrken inom Biblioteks- och informationssektorn.
Så då är det dags att trampa vidare på en annan ojämn stig med vandringskäppen. Men det är okej, jag har aldrig tyckt om husbilar.
Bibliospektivt. 